tisdag 30 november 2010

Etapp 2: Chokladprovning

Händerna darrar. Hjärtat rusar. Seratoninet flödar. Sitter i Hardox med "Indiana Jones"-signaturen i bakgrunden och njuter av tillfredställelse efter aftonens chokladprovning. Ännu en gång har chokladen bemästrat mina sinnen. Ännu en gång har Malvina satt huvudet på spiken.

Kalaset, chokladfesten, föredraget, hölls i Musikrummet i Nymble. Vi var tjugo tjejer runt ett avlångt bord, och en tjock tysk. Tysken delade ut chokladen, beskrev chokladen, bröt på tyska, uttryckte sitt hat mot nutella: "Nutella borde förbjudas!" och sa ett av de bättre uttalandena jag hört: "Kalorier ska vara av kvalitiet. Jag är ganska tjock, men det är i alla fall uppbyggt med kvalitet." Denna fråga: "Vilken är din favoritchoklad?" besvarade han på följande sätt: "Jag gillar olika choklader. Jag testar olika varje dag. Jag tar mig genom varje dag med choklad. Jag kan börja min morgon med en Amarettotryffel, sen kan det bli en....". Helt enkelt en jävligt skön tysk.

Tysken och chokladproffset Günther

Choklad, choklad och choklad

Nu ska jag dra mig hemåt från dagens eskapader och stilla min ro med ytterligare en liten mörk chokladbit. Imorgon är det julbak hos Malmberg tillsammans med ett helt lass ettor och eventuellt några timmar i champagnekön utanför systembolaget.

Edit [någrat immar för sent]:
Jag har glömt nämna händelserna i orkestern så drar det därför kortfattat men fint. Vi har haft ett antal träffar där jag briljerat med min lergök. I söndags drog vi till och med in ett adventsriff. Vi dukade upp med saffransrutor, glögg och finstämmig julmusik. Vi är så bra. Ha höga förväntningar på oss inför premiären, de lär överträffas i vilket fall.

måndag 29 november 2010

Etapp 1: Champagneprovning

Malvina är verkligen fina. Malvina är THS tjejförening som får för sig att anordna vissa event ibland. Tidigare under hösten har jag och Linn varit på företagskväll med några kvinnliga chefer från Scania som berättade om sina karriärer. Mycket givande.

Ikväll var det dags för champangeprovning. Vi fick fyra glas med olika sorters champagne och ett mousserande, i prisklasserna 79-749 kr. Vissa softiskierade människor beskrev dryckerna som softisikerade. De softisikerade människorna använde också andra softiskerade ord som "det har kropp" och "kaxiga bubblor". Själv drog jag till med "en viss smak av honungs- och hickoryglacerad fläskfilé" och "rutten planka" (inget negativt). Det var gott och dert var trevligt att träffa andra människor. Definitivt värt de 100 kr vi medlemmar på Malvina fick betala. Absolut inte värt de 599 kr övriga fick betala.

Just nu sitter jag och smaskar på Creme Bonjour Kantarell och ser framemot morgondagen och etapp 2: chokladprovning under aftonen - njuter även av goodiebagen som Malvina delade ut innehållandes allt en kvinna behöver.

fredag 26 november 2010

Dans på pub görs bäst på bar

I onsdags tog ännu en onsdagspub plats i Hardox. Det serverades lyxig spaghetti carbonara med en ljuvlig chokladkaka till efterrätt. Det blev massor över och det vara bara att frossa. Låta sidfläsket flöda och karius och baktus döda. Innan. Det var dags för raka ryggar och böljande höfter. Massor med attityd. Ett eller annat stön från en kort, blond tjej, som ofta har otur att slå sig illa. För första gången tog jag onsdagskvällen till kth-hallen och dansen för tjejerna på Bergs. Jag tackar Linn för att hon uppmuntrade mig att gå. Gud så kul. Gud så osexig man kan vara, i jämförelse med den utomordentlige dansledaren vi har. Mer sälar åt folket.

Sen blev det torsdag. Den torsdag som är markerad som D-DAY i min projektgrupps tidsplan. Projektarbetet skulle in. Efter en två tre fyra fem timmar i datasal V29, så var det också inne. Jag och Gunnar firade på THS-caféet, Orre svek, Junior jublade och inte minst Nils "Nisse the one and only Handledare" Andersson jublade. Änglarna började sjunga. Snön började trumma. Kungen satte kakan i halsen.

Tack och lov, ingen dog. Kvällen fick istället spenderas på maskin. Det vankades SSAB-pub. Först var det civilekonomen som pratade. Han var duktig, bra tonläge - men ögonen rörde sig inte, kinderna hängde på sin plats och....sen blev det ingenjörens tur att prata. Ingenjören hade varit i München och gjort examensarbete. Älskade München. Jag vill också göra ex-jobb i München. Och dricka "vodka pornos" på "Kultfabrik". München är, för er som inte vet, helt underbart. Jag var där en stund i våras och i somras. Drillade lite tyska med latinamerikaner, belger och schweizare. Helt enkelt, ett ställe att besöka.
Efter de alldeles lagom långa föredragen, bjöds det på wraps och öl i Smörjis, som vi är mycket bekant med nu. Gratis mat tycker jag som ni kanske förstått är tiptop. Inte särskilt mycket drag. Inte så mycket party. Inte heller så mycket sväng dit jag, Linn och Ullis drog sen heller. Heh.
Och så var den kvällen slut. Och nu väntar vi på nästa kväll. Kanske en kväll i Täby imorgon? Kanske en som avslutas i stan? Kanske? Kanske borde dammsuga?

Jag har i alla fall diskat idag.

söndag 21 november 2010

Smörjis

I fredagskväll tog jag en titt på Smörjis, då den inte var belamrad med Bergsnolllor som på nollepubrundan. Nu var det i stort sett bara maskinare där. Och ja, det finns inte så mycket mer att säga om Smörjis än att den är belamrad med maskinare. Jag hade föredragit Hardox alla gånger.
Så för att göra kvällen roligare, testade vi på  (vi = Sofia Hanson, Niklas Svenningsson, Andreas Malmberg och jag då) flygs tillhåll. Helt bedårande snygg hunk som stog och sjöng grymma covers. Men ja, sen var det ju belmarat av ikkebergsare. Så ja, jag hade föredragit Hardox alla gånger.
Skämt åsido, det var kul överallt. Tackar Sofia Edberg och Amanda Sten för att de ville äta små korvar från Nürnberg och dricka små koncentrerade White Russians med oss. Jag bjöd förresten, för att poängtera min generositet.

Samsonite-väskorna har tappat sitt nyhetsintresse. Men problemet är fortfarande ett faktum. Återkommer. Men först taggar vi inför torsdag då det är tänkt att vi ska festa loss med de största; SSAB och de mindre; maskinsektionen. Och just det KS, materialkemi imorgon.

Ciao!

torsdag 18 november 2010

Armada = gratis godiskoma

Jag har idag, äntligen fått tillbaka den energi som försummades under natten på båten mot Åbo. Plus lite till. En mage stor som en ballong och gäddhäng likt med en 12-kilos gädda. Minst. Armada kastar godis på en, de tvångsmatar dig....och iofs, alla kassar med broschyrer väger några kilon, så övanför gäddhänget tillverkas det biceps utan dess like. Jag och Gunnar Renström plöjde varenda monter under tisdagen i en sisådär tre fyra timmar. Under onsdagen sällskapade jag Linn Efsing, fixade kvällens Gossip Girl-godis (och killar - alla borde se Gossip Girl, Chuck Bass är en man att eftersträva(?)).

Gunnars tisdagsranson. Facebook berättade att han fick ihop 60 pennor och 6 block till slut. Grattis Gunnar.

Idag har jag dessutom varit på mitt första länkmöte, som klassrepresentant. Kan ju erkänna ett tag att ångesten sipprade i blodkanalerna. Men genast på plats så försvann allt att ha ångest över. Det bjöds på ljuvliga mackor, med ljuvlig brieost och groddar. Lina Orbéus och Arvid Wretman håller tyvärr inte med mig om groddarna. Men brieost. Kan väl ingen tacka nej till. Mötet var givande, vi kom fram till både det ena och det andra. 

Ettans schema ser för tillfället alldeles för lugnt ut. Vilket är skönt, men troligen kommer resultera i no lifer i vår. Beach 2011 kan man ju lägga ner liksom. Träning kommer att hamna under skolbänken. Hela ettan blir överviktig. Biggest Loser Sverige 2011, kommer enligt mina beräkningar ha 57 % deltagande från CMATD1. Visserligen kommer jag att vinna med min 47 procentiga viktnedång, så se upp mina herrar...och damer - Beach 2012 är det jag som är kung. Drottning.

Nu undrar ni säkert vart "Diskrimineringen av stora Samsoniteväskor i Sthlm City" har tagit vägen, men mina undersökningar har visat sig allvarliga och dyker må hända upp i nästa inlägg.

/Sara

måndag 15 november 2010

En bergsdotters godnattläsning

I helgen har jag varit hemma i Bergsslagen och gratulerat en eller annan familjemedlem till 12 år på jorden. Inte minst har jag träffat bergspappan. Alltså, min pappa gick på Bergs för 30 år sedan. En riktigt gammal bergspappa, i Bergslagen. Och som ni förstår är att växa upp med en Bergspappa som pappa inte en vanlig uppväxt. Givetvis inte. Jag har under varje kväll sedan födseln vaggats till "En bergsman älskar" och den enda skönlitteraturen som passerat mina hörselgångar är böcker som de nedan (på bild):
Svenska kullagerfabrikens historia

Fr. v. Sandviks sångbok, Ovakos sångbok, SSAB's sångbok, Bergs sångbok fr 1983, Bergs sångbok fr 1969

Bok från Jubiléet 1993.

Bergshanteringens vänners årsbok genom åren

Mest om Järn

Bruks- och bergsmansliv i Hofors-Torsåker

Världens bästa människor som tillverkar världens bästa rör - Ovako
 Men en Bergspappa läser givetvis inte enbart gammal järn- och stålprosa. En bergsman har även intressen vid sidan om. Mittemot bokhyllan står ju.........tadaaa: WHISKEYHYLLAN! (och då har vi inte sett rummet)

Det var allt från Hofors. Nästa gång ska jag skriva om hur stora Samsonite-väskor diskrimineras i Stockholm city. Inte minst på tunnelbanan.

/Sara

fredag 12 november 2010

Skiftes 2010

Taggen har nog aldrig varit större än inför detta event. Ett näringslivsmöte, sen kör vi. Hardox, nya ansikten, bergsansikten. Fördrinken var färdig en halvtimme innan utsatt tid. Och det blev drinkar över. Alltid lika trevligt med sådana omständigheter, och det var redan dags att dra sig mot hamnen med stort V. Hamnen därifrån Galaxy far. Som alla vet som varit på kryssningen någon gång förr, får man vänta tills det är dags att hoppa på båten. Eller gå. Så vi väntade, och det var varmt. Men det var helt okej för taggen var kvar.

På båten var det snabba puckar som gällde, buffén var bokad med basta och vi kvinnor fick nöja oss med att sminka ansiktet. Sen mina vänner – var det dags att äta. Och vilken himmel. Vilken mat. Vilken buffé. Det fanns kronärtskocka, pastrami, bläckfisk, potatisgratäng. Och det blev sång. Med världens bästa sångledare Pär Ljungqvist - där har jag mycket att lära som vice sångledare. Ja, jag kan inget annat säg att efter buffén var jag mätt, det var sjunde månadens-varning.

De äldre
Det var någon gång efter buffén, den obligatoriska rundan ner till tax-freen och lite chit-chatting i hytten som vi träffade på Nemo. Och det är här sagan om ”Hitta Nemo” börjar:

I hissen ner från soldäck ser jag ett bekant ansikte. En röst säger: ”Vilka fula människor”. Det bekanta ansiktet, är, givetvis, ingen mindre än. Kungarna av Tylösand-Nemo. Nemo försvinner ner i hissen och jag och mitt kompani står kvar. Jag vet inte vad som rörde sig i de andras huvuden, men i mitt huvud så kände jag bara – hämnd. Vi måste hitta Nemo.

Och vi letade, Fredrik Widlund blev oerhört tänd när jag nämnde Nemo och han hängde på i alla fall fem minuter. Men jag fick mest leta själv. Tack och lov så dök en annan starkare tanke än hämnd upp i mitt huvud. Nemo är inte värd min knytnäve. Han är inte värd att bli hittad. Och sagan om ”Hitta Nemo” blev en kort saga.

Så istället intog jag dansgolvet i värsta disco-Jane-stilen. En sväng hit, en svängom, och en piruett. Och och och, champagne på soldäck. Hyllade födelsedagsbarnen Carl Arvhult och Rickad Laurin. Om jag inte minns fel så var det en till och jag skäms ända in i märgen för att inte minnas vem det var. Förlåt (om inte annat kan jag skylla på att jag inte har dig på facebook).

Natten flöt på med glada och en arg min, och klockan åtta på morgonen var det puss och god natt. Och jag tror tamejtusan att varenda en hade roligt. Taggen har redan börjat växa inför 2011 års Skiftes.


/Sara

Håll dig uppdaterad

Sagan om "Hitta Nemo" kommer inom 24 h...

tisdag 9 november 2010

HÖST-SM

Ettan var igår med på sitt första Höst-SM, men innan det har ettan också varit i Söderfors.

I torsdags blev det en mycket trevlig trip i bussen mot den lilla bruksorten Söderfors. När mamma fick veta om att vi skulle dit blev hon eld och lågor; "Söderfors, som är så fint!". Genast dök det upp forsande älvar med hoppande laxar och träd i höstens alla färger i mitt huvud. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vi hamnade på Habia Cable, ligger alldeles precis innan man kommer in i Söderfors, vi såg tallar och granar i trädväg och ett stort verkstaddshus, och massor med kablar. Det var röda kablar, och svarta kablar, långa kablar och gula kablar. Bruna kablar. Tjocka kablar och tunna kablar. OCH, silverlegerad koppartråd. OCH OCH, gratis lunch. Det fanns alldeles för många sallader att välja bland, och det blev sallader över, och det fanns kaffe och loka och cola och .....allt var gratis.
Bild 1. Bussresan
Bild 2. Polymerer
Bild 3. Cleant
Inte nog med detta. väl hemma i huvudstaden har familjen Olsson (mamma, pappa och lillebror) fått för sig att hälsa på äldsta barnet, dessutom bjuder de på öl och mat på Man in the moon på Tegnergatan. Ett ställe jag rekommenderar starkt. Man får en meny med cirka 10-12 sidor, varav en sida visar vilken mat som bjuds och en sida har ett antal (kanske 40) olika whiskeysorter, en annan vin och resten är bara öl öl öl. Från hela världen. Och personalen kan sin öl. Fråga efter vad som passar till fisken och du får en tio minuters utläggning. Kan ju tillägga att maten är god också.

Tillbaka till verkligheten, studentlivet, bergs - höst-SM - inträffade igår. Största anledningen jag var där för var, givetvis, gratis mat (jag känner att dagens blogginlägg håller den röda tråden). Mötet öppnades någon gång strax efter 17:00. Jag var redan då dödshungrig, och någon säger: "Maten serveras ungefär 18:19-18:30". Jag dör. En och en halv timmes väntan. Lite skratt. Lite sockerfall. Suktar efter godiset som står vid styrelsens bord. Ser styrelsen smaska, frossa, smaska, frossa godis. Klockan är bara 17:40. Godiset biter i mina ögon. Lite skratt, lite tråkigt, lite roliga historier. 18:25 - MAT! Det är fantastiskt hur köpköttebullar och pasta med lite söt senap och ketchup, kan smaka så fullkomligt bra. Timmarna efter middagen rullade på i arga diskussioner, massor med nya människor på nya poster, och en otroligt tung post till mig, vice sångledare. Kommer ta min roll på största allvar, ingen ska bli besviken - alla ska med - SKIFTES imorgon.

PS. Jag hoppas förresten, ni som hann se det, att ni uppskattade Emma From Sandgrens studiedagbok ;)

Foto: Gunnar Renström


onsdag 3 november 2010

Bergsettans blogg

Just det. Ettan har genom Linn Efsing skaffat en egen blogg - och tillsatt mig Sara Olsson, som stolt skribent. Bloggen kommer innehålla allt allt allt som händer i ettan, ångesten inför tentan, tentapuben, efterfesten, skiftes, Bergslusse, Åre, näringslivet (då jag själv hamnat i Bergs näringslivsgrupp) och inte minst onsdagspubarna (själv ska jag försöka hänga på Hardox så många onsdagar som möjligt). Allt framför, bakom, över kulisserna och lite till.

Som en fin start på vår relation ni, vi, läsarna - tänkte jag skriva en kort och koncist sammanfattning på det som hänt. Det hela började med uppropet. Ingen kände ingen. Trodde jag. Jag kände visst Andreas, som också kommer från världens största håla, med världens minsta befolkning - i alla fall till personer som räknas - Hofors. Där jag växte upp - och stålet varit i fokus, dag ut och dag in. Hur som helst, back to business, uppropet - alla darrade troligen. Ni vet grejen, alla har varit där. Vi fick möta världens fräschaste phöseri. Världens fräschaste fadderi. Vi fick träffa Bergssektionen. Vi fick benämningar. Vi var nollor. Usla.
Veckorna i förnedringens tecken gick. Alla vet vilka som strulade (no names), vilka som blev fullast, vilka som man skulle gruppera sig med. Tillslut blev det nollegasque, och nollan blev ettan. Och dra mig baklänges, vad vi älskar allt som har med stål att göra idag. I alla fall jag och några andra själar. Resten befinner sig i stadiet förnekelse. Vid jul blir det accepterandet. Och efter jul kommer även de älska allt som rör Hardox och Weldox.

Nåja, jag hoppas året blir ett fint år med många knölpåk till Bergsmän och Hyttor. Vi hörs inom en snar framtid.

/Sara